– Vi har en fråga på vår blogg: kan växter bli politiska? Vi tycker det. Att man själv börjar agera och tar tag i saker man tycker bör förändras, eller att man skapar något själv. Det är ju en slags politik, säger konstnären Annelie Wallin.

Hon är en av två projektledare för konstodlingsprojektet i småländska Anderstorp i Gislaveds kommun. Det handlar om en medborgarträdgård som rymmer mer än bara tomater potatis och jordgubbar.

Tar upp gifter

– Det finns växter som kan fungerar som marksanerare. De kan ta upp och omvandla gifterna på olika sätt. Rödvide är en sådan. Man använder den bland annat till att ta upp kadmium ur marken, säger konstnären Malin Lobell.

– För den här kommunen med alla industrier så är det väldigt förorenad mark. Så fort de ska göra något projekt eller gräva i marken så är det ett problem för det är så giftigt. Om det här projektet kan leda till någon vidare utveckling i kommunen på det området, då blir det ett verktyg, säger Malin Lobell.

Får inspiration

En som engagerade sig tidigt i odlingsprojektet var Annelie Sjöman. Hon bidrog med frö och nu föreslår hon en kompostbehållartävling för de små.

– Jag tyckte det var så roligt att de hittade på något i Anderstorp. Här händer inte så mycket, det är en liten ort. Så jag har cyklat bort och tittat på växterna och faktiskt träffat andra personer som jag inte hade mött och pratat med i vanliga fall, säger Annelie Sjöman.

– Det tänds en liten gnista, folk kan få inspiration och idéer.

Väcker diskussion om konst

– Det är inte så att projektet har skapat en jätteboost precis. Men det jag tycker är viktigt är att folk börjar prata om vad konst och kultur är, vilken roll det har. Och där finns ju alla reaktioner på det givetvis. Tidigare har den diskussionen varit icke-existerande här, säger Magnus Jonsson, kulturchef Gislaveds kommun.

– Det har varit väldigt viktigt i projektet att få till samarbeten och knyta an personer. Att vi inte som konstnärer kommer och dimper ner och gör vår grej och sticker. Nåt slags demokratiskt projekt. Om man kan skapa en plats som används av medborgarna, säger konstnären Malin Lobell.

– Det är inte stora grupper som hänger här varje dag, men det är alla generationer.